Värdigt avslut

Joel Alme öppnade festivalhelgen i torsdags med bravur. Movits tog vid efter och stämningen dog en aning. Äpplet som var rätt så fullt tömdes snabbt efter luleåkillaranas framträdande. Gaiakollektivet tog sedan vid och jag vet facktiskt inte hur festivalarrangörerna resonerade där. Om de inte hade försök att hitta någon artist/grupp, om de försökt men inte fått tag i någon, eller om det helt enkelt var en medveten bokning? Jag är uppriktigt intresserad om de bara hakat på klubbtrenden eller om de inte kunde boka tillräckligt med artister.
inte bra asså!.
Inget ont om klubbarna, många är jättetrevliga och spelar bra musik.
Men på klubb gås det ju på var och varannan helg, open är ju en gång om året då kan de väll unna sig lite live spelningar.
Inget ont om Gaiakol, det får stå som ett exempel för "klubbumeå". Kan känna att det överlag var väldigt klubbfixerad under årets open. Tycker det var synd också att de avvarat den bästa lokalen (Studion) att ha spelningar på till dessa klubbar. Tc är väll utmärkt att förlägga den typen av verksamheten på.
Men vad vet jag, är ju bara en vanlig fattig bonddräng.

Helgen har trots det varit väldigt trevlig. många fina och bra band bland andra: Inavionen, Joel Alme, Ingenting, Khoma, Hamngatan, Times New Viking, Cleo.
Ett värdigt avslut på Festivalhelg tycker jag banden som spelade på Nemisscenen bidrog till, Penny century, Winhill/losehill och avslutningsvis Makthaverskan. Alla banden var otroligt bra, för att inte glömma alla duktiga funktionärer.

Det är kul att Open finns kvar, tror det är en mycket viktigt evenemang för Umeå som stad. Både för oss som får gå och unna oss lite kultur och för dom som skapar musiken att ha någonstans att nu ut med den plus PR värdet.
Fast nog skulle umeå kunna göra bättre, ska vi vara kulturhuvudstadår om 4 år är det nog dags att börja smygträna redan nu.

Lite OS kitsch får avsluta inlägget.

Lördagens stryktipsrad

1. Anna och Simon bakom Dj-spakarna - Dålig stämning 6-0
2. Bärs - Drinkar 4-2
3. Stevie Wonder - Stevie Tech Nicks 2-2
4. CD - USB 2-0
5. Elvis Presley - Elvis Costello 3-2
6. House - Västerbottensgård 1-5
7. Era - Judas Priest 0-2
8. AC Milan - Manchester United 6-1
9. Innebandy - Sunt förnuft 0-9
10. Murphy Lee - Lee Perry 3-1
11. Lounge - Dans 50-50
12. Easy Listening - Mayhem 1-4
13. Klubb Kitsch - Sitta hemma 3-0

Rätt rad lyder: 1, 1, X, 1, 1, 2, 2, 1, 2, 1, X, 2, 1

När ni cashat in jackpoten ses vi på KITSCH!


LET'S DOOOOOORIS!

Hej allesammans!

I presentationen ovan framgår inte mer specifikt vilken musik som spelas på Klubb Kitsch. Det är inte annat än naturligt då olika personer kommer stå för musiken olika kvällar. Det finns ingen färdig mall som alla måste hålla sig till. Således kommer musiken att variera beroende på vem som står vid spakarna.

Jag (Björn Högberg) kan givetvis bara tala för mig själv, och i viss mån för resten av Grabbar och Jargong (dvs. Albin och Christian). Och jag tycker det kan vara på sin plats med en liten presentation av min musikaliska inriktning, så att ni vet ungefär vad som är att vänta. Jag kommer att spela pop, pop, pop och åter pop. Pop och endast pop. Ypperlig pop; melodiös, ljuv och alldeles underbar. En smak av sommar förklädd till toner.

Men tro nu inte att vi är ett gäng inskränkta musikfascister. Pop är ett brett begrepp, och kan inkludera allt från pinfärsk electro och obskyr 80-talspop till folkliga Allsång på Skansen-artister a la Håkan Hellström, Sveriges ohotade popkung.

Följande klipp får representera popens anda, känslan av en spontan glädjeyttring. En anda som kommer vila tung över mitt högst personliga bidrag till Klubb Kitsch.

Är det tillåtet att vara pretentiös här? Är det tillåtet att nämna Platon en musikalisk kontext? Jag tycker det. I presentationen hävdas det förvisso att vi är opretentiösa, men jag tillåter mig göra ett undantag. Pretentioner är nyttiga. I vilket fall; med utgångspunkt i Platons idélära skulle jag vilja påstå att denna låt, No Excuses av Air France, faktiskt kommer snubblande nära att materialisera popens själva idé. Allt vad popen är, och bör vara, har förkroppsligats i detta briljanta musikstycke. Perfektion och fullkomlighet är givetvis fruktlösa begrepp när man talar om musik, men jag skulle nästan vilja hävda att det här är den perfekta poplåten.

Då ses vi på fredag!

Fredag alltså

Javisst! Jag(Albin) och Christian som för kvällen representerar Grabbarochjargong väljer låtar. Vill man ha ett litet hum om vad som väntar kan man kolla in det här hopplocket av låtar som kan tänkas ljuda under kvällen --> Lite Kitsch!
Det rör sig i första hand om popmusik.



Väl mött!